Summa summarum av dagen i Ängelholm:
Ja, det blev en lång dag inomhus i detta vackra vårväder, men vad gör man inte för sin idrott?
Ruben går i sin andra tävling och får fyra matcher, tar sig ända fram till finalen, men där faller han lite på eget grepp. Till nästa träning så ska vi gå igenom hur lyckat det är att slå arm och huvud när motståndaren har kopplat livet. Men onekligen är det en oslipad diamant som kan bli hur bra som helst i det långa loppet. En silvermedalj i sin blott ...andra tävling är ju inte fy skam.
Bastian ser ut att vilja döpa om denna våren till "segertåget" och knep ännu en guldmedalj. Denna gången var de bara tre i klassen, men segrarna var solklara oavsett. Jag börjar fundera på att det kan vara dags att åka runt till hans motståndare och träna upp dem så att han får lite mer motstånd.
Bilal fick en tuff uppgift i 46 kg och inhöstade för ovanlighetens skull tre raka förluster. Klara förluster till och med. Det lönar sig sällan att klaga på domarinsatsen, men det fanns onekligen en hel del tveksamma beslut. Men som ordspråket går: En förlorare har många ursäkter. Vinnaren behöver inga" och därför tar vi nya tag redan till nästa helg.
Elin fick endast en match, mot Andrija's syster, och det blev en fallförlust där. Inte mycket att orda om. Värt att nämna dock är att hon tränade en hel träning i torsdags utan att säga ett enda ord på 60 minuter, och har aldrig tränat så bra förr heller. Lite mer av den varan så kommer vinsterna också.
På det hela taget är jag väldigt nöjd med dagen. Det är en fröjd att se hur ungarna peppar och stöttar varandra under matcherna och framförallt är jag nöjd med att se hur bra de klarar av att hantera besvikelsen av en förlust. Vilket är något som man också måste träna på.
Det är nya tag redan nästa helg på hemmatävlingen och då hoppas jag att de som kan kommer ner och ser med egna ögon hur duktiga killar och tjejer vi har.
Mvh
Johnny
